lördag 6 februari 2010

Huset töms vart efter



En Lördagskväll i "våningen" töms oftast på folk efter hand. Så ska det ju vara eller hur? Men varför ska man behöva oroa sej så?
När min goa vän/syster från lilla ön var här så pratade vi om just detta. Vi var givetvis lika oroliga ( vi har tre söner var) men se, det skiljer sej lite. Jag då, orolig för det meningslösa oprovoserande våldet jag själv ser dagligdax på mitt jobb. Cattis säger då, ja usch, så är killarna ute o när det äntligen droppar in, så sticker de ut mitt i natten o djuphavsdyker!!!!!! Huga huga.
En mamma i Skåne o en mamma på Kalymnos.
Sen vill man ju bara att ens barn ska ha ett jätte roligt liv och få vara unga o glada eller hur?
Själv jobbar jag denna helg o jag anar att även maken skall vistas på arbetet i morgon.
Det har öppnat en ny liten affär lämpligt placerad mitt över mataffären :-)
Där fick jag syn på dessa små spetsmönstrade ljuslyktor igår. De passade bra i fönstret :-)
Ha en mysig helg ni alla

Ps! Ser ni Skånska snövallar i bakgrunden ;-). Ingen vanlig syn här nere minsann

3 kommentarer:

  1. Ja, denna oro för våra ungar. Spelar ingen roll hur gamla de blir man oroar sig iaf. Sedan unnar man dom verkligen att ha roligt:-)
    Här lagar man mat åt gubben o dottern som snart är på ingång efter biobesök:-)
    Kram

    SvaraRadera
  2. Men ibland har man tur. Hos oss har alla tre återvänt TILLSAMMANS i äldstens BIL ( inte oskyddade på mopeder i svarta natten) 2 kvällar i RAD och - stannat hemma! Sov tungt och ostört hela natten och vakande med ont i ryggen istället...Fniss, för många timmar i sänghalmen blev för mycket av det goda tydligen....Kram

    SvaraRadera
  3. Heeij gooa lilla Lotta, jaa du är verkligen omtänksam du.
    Ryggen är inte bättre, men det kommer å far, tror det är inflammationen igen som spökar.. men jag får nyttja min kylpåse, det är bara den som hjälper. Men det känns inte som att jag har ens den tiden å ligga ner å använda den..trist nog.

    Verktabletter är jag egentligen inget för, men man får ju ta om det krisar.. sån är jag, omöjlig då det gäller..=)
    Men massor tack för dina goa ord..

    Hoppas du slapp vara fööör orolig över grabbarna då de är ute i farten. Men iof, man slutar ju aldrig att oroas, fast man vet att de brukar gå bra..de sköter sig.
    En gång mamma...alltid mamma..å så är det ju, oron sitter i livet ut.

    Ha nu en superfin dag goa vän..kram på dej.Sköt om dej och din fina familj.
    kram Helén.

    SvaraRadera